While on my roadtrip in Sweden in October, I took a detour out of sheer curiosity, and ended up in the tiny parish of Valbo-Ryr in Dalsland where I decided to turn back to the highway, as I was kinda on my way back ti Norway.

But first I needed to stretch my legs, and since the light and the autumn colours were gorgeous by the little church, I grabbed my camera took a stroll around the churchyard.

As I mentioned, I was on my way home. I had work the next day, and still about 9-10 hours to drive. I wasn’t ready to leave Sweden just yet, and I think that’s why I took the sudden detour. The striking colours, the beautiful countryside, the lovely language and all the beautiful places I had seen on this trip.. Going back to the daily life at home didn’t feel tempting at all, but I didn’t have any choice.

So, with my newly discovered favourite song quietly playing on the stereo, I reluctantly turned the car around and found my way back to the highway that would take me back to Norway..

Här är stillhet och tystnad, nu när marken färgats vit
från den trygga, gamla kyrkan klingar sången ända hit.
Jag har stannat vid vägen, för att vila mej ett tag,
och blev fångad i det gränsland som förenar natt och dag

Och ett sken ifrån ljusen bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar som finns med oss här i tiden,
och jag vet att dom som har lämnat oss, har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor, så länge vi är här.

Där, bland gnistrande stjärnor som förbleknar en och en,
kommer livet väldigt nära, som en skymt av sanningen.
Vi är fångar i tiden, som ett avtryck av en hand på
ett frostigt, gammalt fönster som fått nåd av tidens tand

En sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer…
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan.
Jag är här, och mitt på en frusen väg finns det värme ändå,
fastän snön börjat falla och himmelen blir grå

 

Koppången, by Per-Erik Moraeus & Py Bäckman